breakingthedawn

Jaha då sitter man här sårad...igen. Har mått seriöst skit i över två veckor nu och tydligen så ska det fortsätta. Jag försöker svälja så mycket jag kan men va fan? Jag har väl en gräns jag med? Under fem dagar har jag fått tagit på mig 4 enorma smällar och då menar jag verkligen ENORMA. Blir bara så trött på allt för det känns precis som hur mycket jag än kämpar så leder det till aboslut ingenting. Sedan när jag säger ifrån så blir det ännu värre. Jag försöker så hårt att behålla gläjden som jag har känt ett tag men just nu är det jävligt svårt. Önskar seriöst att jag bara kunde se vad allt detta leder till för det är lite svårt att se hur detta kan hjälpa och stärka mig senare i livet...

Jag är själv nu iaf och det känns något, speciellt eftersom jag fick reda på det över telefonen. Vet seriöst inte vad jag ska säga, allt känns bara så tomt och ensamt just nu.

Ska ha en tjejkväll på lördag med ett par tjejer och förhoppningsvis så hjälper det lite så jag slipper lite av denna smärta som jag har i mitt hjärta.

I did everything for you
I was always there for you
Never made you feel that you never meant anything for me
And what did I get in return?
A broken heart...